3 november 2017

Marija L-Maltija / Malta 1971

Malta hade bara varit ett självständigt land i knappt sju år då man debuterade i Eurovision Song Contest. Landet var ändå en del av det brittiska samväldet och Elizabeth II var statsöverhuvud.

1956 hade man folkomröstat om huruvida man borde stärka banden mellan Malta och Storbritannien så pass att malteserna skulle fått representation i det brittiska parlamentet. Trots att majoriteten av de röstande var för förslaget genomfördes det aldrig och istället ökade ön sin grad av självständighet.

När Malta debuterade var man den första tidigare brittiska kolonin som deltog. Man sjöng på landets egna språk - sprunget ur arabiskan med kraftig påverkan av italienska - och det var första gången ett semitiskt språk hörts i ESC.

Från början hade Malta lottats att få äran att inleda hela finalen men när Österrike anslöt sig till startfältet drygt två veckor senare tilldelades de startnummer ett och sköt alla andra länder ett steg framåt i listan (om historien verkligen stämmer, läs mer om det här). 

Joe Grech var ett etablerat namn hemma på Malta. Han hade börjat sin karriär som trumpetare men växlade snart över till sång och vann 1960 den första maltesiska schlagerfestivalen. 1967 släppte han karriärens största hit "Il- Kaċċatur" ("Jägaren") som blev otroligt populär.

"Marija L-Maltija" ("Marija, den maltesiska flickan") handlar om hur Joe väntar vid busstationen utanför Vallettas stadsmur på den fantastiska flicka som han älskar. Marija är rosen som fyller trädgården med doft och som hela öns egen dotter.

I Dublin fnissades det rätt ofint åt Joe Grech och hans scenfärdigheter. Svenska journalister såväl som Stikkan Anderson log i mjugg och konstaterade att Malta låg en hel generation efter resten av schlager-Europa. När juryn fått säga sitt hade Malta fått den allra lägsta poängen och blev det fjärde landet - efter Österrike, Monaco och Portugal - att komma sist på första försöket.

Med tanke på att ingen låt med startnummer ett någonsin kommit sist i finalen är det lockande att spekulera lite. Skulle Malta ha kommit sist även om den ursprungliga startordningen bestått och de fått sjunga först av alla? 

Det krävdes mer än en sistaplats och lite fniss för att skaka Joe Grech som fortsatte en framgångsrik karriär. 2002 tilldelades han det maltesiska förtjänsttecknet som tack för en lång insats inom kulturlivet.

1974 ändrade Malta sin författning och blev republik. Vallettas bussterminal är fortfarande landets viktigaste knytpunkt men är fullständigt ombyggd och mer än dubbelt så stor jämfört med hur den såg ut när Joe väntade där på Marija 1971.

Uppdaterad 30 maj 2023



Joe Grech / Marija L-Maltija (Malta 1971)
18:e plats av 18 bidrag i Dublin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar