17 december 2017

Beg, Steal Or Borrow / Storbritannien 1972

Att låta sig representeras av hippa och heta popstjärnor hade sannerligen fungerat för Storbritannien. Sedan man slagit in på den spåret med Sandie Shaw hade man vunnit eller kommit tvåa varje år utom ett.

The New Seekers var ännu ett scoop och en fjäder i hatten för BBC. Som gruppnamnet antyder var man en ny formation som bildats då den australiensiska gruppen The Seekers gått skilda vägar 1968. Man fick snabbt stora framgångar med sin lättsamma och trendiga blandning av pop och folkrock.

1971 hade man fått en världshit och härjat på listorna på båda sidorna av Atlanten med "I'd Like To Teach The World To Sing" som från början varit en reklamjingel för Coca-Cola. Man skrev om texten till viss del, strök alla referenser till läskeblask och fick en gigantisk hit.

Låten som vann den brittiska finalen - tittarna fick välja genom att skicka in vykort - blev en ny hit för gruppen om än inte riktigt lika stor. På den brittiska listan orkade den inte hela vägen upp i topp utan fick nöja sig med en andraplats.

Till de flestas stora överraskning mötte The New Seekers samma öde i Edinburgh. Man var skyhög favorit hos alla vadslagningsbyråer men juryn höll ändå Luxemburgs Vicky Leandros högre i slutändan.

The New Seekers fick fler hits - bland annat en andra brittisk listetta med "You Won't Find Another Fool Like Me" - innan gruppen först upplöstes 1974 för att snart nog återuppstå på nytt med delvis ny besättning. Gruppens sista - rätt blygsamma - hit kom 1978 men The New Seekers fortsatte att turnera i många år med nya medlemmar.



The New Seekers / Beg, Steal Or Borrow (Storbritannien 1972)
2:a plats av 18 bidrag i Edinburgh

16 december 2017

Neke davne zvezde / Jugoslavien 1961

Det första försöket att skapa en internationell union mellan rundradiobolag slog riktigt fel och lamslogs av det kalla kriget. Länderna i Västeuropa hoppade av 1950 och bildade istället EBU som inom några år skapade samarbetsorganet Eurovision.

När västländerna hoppade av följde något överraskande Jugoslavien med och 1961 debuterade man som första socialistiska land i ESC.

Jugoslavien hade aldrig någon rikstäckande tv-kanal och det var upp till varje delrepublik att grunda egna bolag för att förse tittarna med lämpliga program. När den första jugoslaviska uttagningen till ESC ägde rum fanns det endast tv-sändare i Kroatien, Serbien och Slovenien.

I Slovenien - vars språk och kultur skilde sig en hel del från de andra jugoslavernas - hade man tänkt till en smula och taktikerat inför final. Musikern Jože Privšek hade låtit skriva en text på serbokroatiska till sin låt och engagerat sångerskan Ljiljana Petrović från Belgrad att sjunga. Listen fungerade och TV Ljubljana avgick med segern.

Enligt det fantastiska infohäfte Samo Koler sammanställde om jugoslaviska uttagningar för OGAE:s räkning uppmanades Ljiljana Petrović av tv-ledningen att bära en så enkel klänning som möjligt i Cannes för att understryka att hon tävlade för ett proletärt land. För en outsider som Jugoslavien var placeringen i mitten av resultatet klart godkänt.

Ljiljana Petrović fortsatte att sjunga men blev aldrig någon stor stjärna och pensionerade sig från scenen 1980. I slutet av 1980-talet blev hon istället uppmärksammad som författare för sina haiku-dikter. Hon har även tonsatt sina egna och andras haikun.



Ljiljana Petrović / Neke davne zvezde (Jugoslavien 1961)
8:e plats av 16 bidrag i Cannes

15 december 2017

Life / Makedonien 2004

Om man har en stor stjärna i ett litet land vill man naturligtvis använda sig av den om möjligt. Makedonien hade dessutom all anledning att vilja sätta fart på sitt tävlande. Trots att man helt tydligt bytt till sig poäng från andra länder hade inget av de tre tidigare bidragen fungerat och man hade åkt ut på ett års paus varje gång man varit med.

När EBU nu införde en semifinal som måste forceras innan man fick sjunga i finalen gällde det att lägga på ett kol och man utsåg Todor "Toše" Proeski att sjunga samtliga låtar i den nationella ligan.

Toše blev upptäckt redan som tonåring och hade deltagit i många festivaler för unga talanger samt tävlat i den nationella ESC-finalen 1998 och 2000. Hans karriär tog rejäl fart i hela det forna Jugoslavien då han 2003 vann den serbiska Beovizija-festivalen med "Čija si", skriven av Željko Joksimović (ESC 2004, 2006, 2008, 2012, 2015).

Det har uppstått ett rykte att "Čija si" skulle ha representerat Serbien-Montenegro i ESC 2003 men att landet sedan ombads stå över då för många länder ville vara med. Det här ryktet upprepas bland annat på Toše Proeskis sida på Wikipedia men har ingen substans. Man visste redan före finalen 2002 att Serbien-Montenegro inte skulle delta 2003.

I den nationella finalen fick Toše sjunga åtta bidrag och fick själv vara med och välja vinnare. Sångaren fick stå för en tredjedel av resultatet, tittarna och en expertjury för resten. Alla tre hade ändå samma favorit - "Angel si ti" ("Du är en ängel").

Inför Istanbul lade man ned stort jobb på att snygga till bidraget såväl ljudmässigt som visuellt och den snygga förhandsvideon lovade gott. I slutändan visade sig någon koreograf eller någon stylist ha tagit i lite väl mycket och den unga stjärnan kändes långt från avslappnad på scenen. Paketet må ha varit överlastat men fungerade ändå - Makedonien tog sig till final och det var en seger i sig.

Tošes stjärna fortsatte att stiga och stiga men karriären skulle bli kort. Tidigt på morgonen den 16 oktober 2007 avled stjärnan då bilen han färdades i kraschade på väg hem från en konsert. Makedonien utropade landssorg och Toše Proeski utsågs postumt till hedersmedborgare. Han blev 26 år gammal.



Toše Proeski / Life (Makedonien 2004)
14:e plats av 24 bidrag (final) i Istanbul

14 december 2017

Angel si ti / Bulgarien 2010

Den bulgariska televisionens tålamod var slut. Fyra gånger av fem hade den öppna nationella finalen misslyckats med att ta landet till final så nu fick man lov att ta till andra medel. Man beslutade sig för att bjuda in en enda på förhand utsedd artist att sjunga samtliga kandidatlåtar.

En panel bestående av 51 sakkunniga fick i uppdrag att utse den bästa kandidaten. Vinnaren Miro fick tio röster och var en rätt klar vinnare före Poli Genova (Bulgarien 2011 och 2016) som fick sju. Nu beställde man fram fem tävlingsbidrag som skulle täcka in olika musikaliska genrer och passa väl för artisten.

Miroslav Kostadinov var en mycket rutinerad 34-åring som varit ena halvan av den mycket framgångsrika duon KariZma i åtta år. Sedan han startat sin solokarriär 2007 hade han fått otaliga priser för bästa låt, bästa video och bästa album.

Miro sjöng alla fem kandidaterna i ett förvånansvärt nedtonat förhandsvisningsprogram och tillbringade de tre veckorna fram till den riktiga finalen med att understryka vilken av låtarna som var hans egen favorit. Föga förvånande vann den också överlägset.

"Angel si ti" ("Du är en ängel") var en dramatiskt arrangerad låt som i princip helt saknade annan refräng än ett utdraget "oooh". Det funkade på skiva men visade sig svårt att göra intressant på scenen. Miro och hans dansare rev och slet i sin låt under repetitionerna utan att riktigt få det att funka. Satsningen till trots landade Bulgarien än en gång på fel sida av strecket och året efter var den öppna nationella finalen tillbaka.

Miro förblev lika populär efter misslyckandet i Oslo och har vid sidan av sin sångkarriär engagerat sig i flera välgörenhetsprojekt, inte minst riktade mot barn och unga i Bulgarien.



Miro / Angel si ti (Bulgarien 2010)
15:e plats av 17 bidrag (semifinal) i Oslo

13 december 2017

Él / Spanien 1982

Falklandsöarna i Sydatlanten hade i många år skapat spänningar mellan Argentina och Storbritannien, men de senaste åren hade orden mellan länderna blivit allt hårdare. Det har spekulerats i om spansk tv valde att skicka en eldig tango av argentinskt snitt till ESC i Harrogate som något slags blinkning till den situationen.

Om det var så kunde den spanska tajmingen verkligen ha varit bättre. Tre veckor före finalen invaderades öarna av den argentinska armén varpå britterna slog tillbaka militärt. Falklandskriget var ett faktum och med ens kunde den energiska tangon ses som allt annat än oskyldig.

Textmässigt var den inte oskyldig på något sätt. Textens jag är en hetlevrad skolflicka som tröttnat på sina böcker och på sin snälla men tråkiga pojkvän. Nu vill hon ha rajtantajtan med någon spännande, även om han glömmer henne direkt efteråt.

Möjligen valdes låten ut för att fira kvinnornas nya frihet i det demokratiska Spanien. Fram till 1975 hade gifta spanska kvinnor ingen rätt till ägande, till att arbeta eller ens resa utan sin makes tillåtelse. 1981 tilläts skilsmässa och först 1985 skulle en begränsad rätt till abort införas.

Lucía - egentligen María Isabel Lineros Rodríguez - kom från Sevilla och hade börjat sin bana som flamencosångerska. Nu var hon den yngsta som dittills representerat Spanien och det gjorde hon med energi och övertygelse. Med sig på scenen hade hon tre dansare och gav ett framträdande det slog gnistor om.

Sin vana trogen höll juryn ned poängen för alla låtar med något slags lokal touch men för den spanska publiken betydde det väldigt lite. Lucía fick ett storartat genombrott och förblev en av landets ledande stjärnor under 1980-talet. Idag sjunger hon fortfarande men är också ett känt ansikte för tv-tittarna i Sevilla.

Falklandskriget slutade med ett förnedrande nederlag för den argentinska militärjuntan som alltmer isolerades internationellt. De diplomatiska förbindelserna mellan dem och Storbritannien låg på is ända fram till 1989 och ögruppens internationella status är ännu olöst.



Lucia / Él (Spanien 1982)
10:e plats av 18 bidrag i Harrogate

12 december 2017

Kan / Israel 1991

Israels tidigare så ståtliga statistik hade vinglat till under slutet av 1980-talet och nu låg den senaste riktigt bra placeringen så långt tillbaka i tiden som 1985. Nu var det dags att skärpa till sig på nytt och hur gör man det bättre än att uppgradera den nationella finalen?

Kdam 1991 blev en riktigt påkostad variant och hölls i det stora auditoriet i Binyenei haUma - också känt som International Convention Centre, Mellanösterns största konferenscenter. Den stora salen kunde välkomna över tretusen åskådare och här hade finalen i ESC ordnats då Jerusalem stod värd 1979.

Trots att tävlingen avgjordes med stor orkester på plats bestämde IBA bara några dagar före finalen att all musik skulle spelas in på förhand för att göra ljudteknikernas jobb enklare.

Publiken märkte knappast så mycket och finalen slutade i stor triumf för det gifta paret Orna och Moshe Datz. De hade debuterat på allvar vid Kdam 1987 med "Kupidon" och hade långsamt arbetat sig uppåt i popularitet.

"Kan" ("Här") var ett riktigt patriotiskt stycke om hur man efter tusentals år hittat hem, den enda plats man har i hela världen, där man fått öknen att blomma och där alla ens vänner alltid är välkomna.

Att Israel ställde upp med en text som hyllade det egna landet just 1991 var inte så egendomligt. Gulfkriget under början av året var ett stort och reellt hot mot den nationella säkerheten. Oroligheterna hade även påverkat arrangemangen kring ESC - de italienska värdarna hade från början tänkt hålla tävlingen i Sanremo men flyttade hela tävlingen till Rom av säkerhetsskäl.

I Rom räknades Israel än en gång bland storfavoriterna och det lades stort fokus på om det skulle bli Duo Datz eller Frankrikes arabiska bidrag som vann. Fanns det måhända något slags fiendeskap mellan artisterna? Under röstningen fick Frankrike den israeliska tolvpoängare och artisterna kramades inför kamerorna i artistfoajén.

Slutet på omröstningen blev en thriller där det in i det sista såg ut att vara en kamp mellan Israel och Sverige innan Frankrike rusade upp och slet åt sig andraplatsen. Duo Datz och Carola blev vänner bakom kulisserna och vänskapen bestod enligt dirigenten Kobi Oshrat fram till Carolas skilsmässa 2000.

Duo Datz - som i Israel är mer kända som Datz & Datza - fortsatte en mycket framgångsrik karriär och spelade in flera album och även videoprogram för barn. Moshe Datz skrev och producerade även musik för andra, bland annat Israels ESC-bidrag 1995 och 1999.

2006 meddelade paret att de separerat och ansökte om skilsmässa. De har förblivit på god fot med varandra och samarbetar fortfarande regelbundet. 2013 ledde de en programserie på israelisk tv tillsammans.

Även parets son Omer Datz är sångare och ställde 2013 upp i HaKokhav HaBa - "Rising Star" som senare kom att användas som israelisk ESC-uttagning.



Duo Datz / Kan (Israel 1991)
3:e plats av 22 bidrag i Rom

11 december 2017

Heartbeat / Lettland 2016

Det verkade ha varit värt besväret för lettiska LTV att skrota sin gamla uttagning och ersätta den med det nya formatet Supernova - mindre fokuserat på att stryka Europa medhårs och mer till för att visa upp inhemsk talang. Det blev succé på första försöket: Lettland tog sig till final för första gången på sju år och kom på en fin sjätteplats i Wien.

Det kan förstås ha berott mer på den rent elektriska Aminata Savadogo som med största sannolikhet skulle ha vunnit även den "gamla" uttagningen om hon ställt upp där. Framgången i Wien hade gett mersmak och 2016 ställde hon upp på nytt som låtskrivare.

Sången överlät hon till 21-årige Just Sirmais som var precis den typen av artist som Supernova egentligen sökte efter: en lovande talang som kunde använda rampljuset till att vässa det egna artisteriet.

"Heartbeat" var ännu en samtida låt som möjligen var lite mindre utmanande än Aminatas tidigare försök. Den levde högt på Justs stämband och karisma, och lät suggestiv och spännande i sin studioversion.

Kanske skulle den ändå ha behövt en artist med lite mer erfarenhet. I Stockholm riskerade den hela tiden att bli lite gapig och lite enhanda. Det som låter bra på skiva eller på radio i tre minuter blir lätt tråkigt i bild. Justs seglade ändå vidare in i finalen och kom på en femtonde plats där.

Två finalplatser på två år var helt klart en succé och lettisk tv bestämde snabbt att Supernova skulle få fortsätta. Fortsatte gjorde även Justs som senare samma år släppte en ny låt på lettiska.



Justs / Heartbeat (Lettland 2016)
15:e plats av 26 bidrag (final) i Stockholm