1 oktober 2016

Nek' ti bude ljubav sva / Kroatien 1994

Kroatien hade alltid varit hela Jugoslaviens popfabrik, där de stora popstjärnorna tändes och där de största pophitsen skapades. Nu när man blivit ett självständigt land ville man manifestera sitt kunnande i en stor nationell final. 1994 valde man ut inte färre än 21 bidrag som jurygrupper utlokaliserade över landet fick bedöma.

Om man ville bevisa sin ställning som popnation lyckades man dessvärre inget vidare. Den genomgående standarden var medioker och låten som vann kändes kanske inte ens helt färdig. Dessutom viskades det om att den vinnande artistens far hade goda kontakter och att den ena låtskrivaren hade släktband som sträckte sig in i tv-bolagets korridorer.

Tony Cetinski hade ställt upp två gånger tidigare i de nationella finalerna (en gång i Jugoslavien, en gång i Kroatien) och var en prydlig ung man med en fin om än något begränsad röst. För att skapa mer dynamik i framförandet hade han fått sällskap av fyra dramatiska körsångerskor som året innan tävlat i den kroatiska finalen under namnet K2 (och fått noll poäng).

Tony fick spela in en snygg förhandsvideo men låten lät fortfarande som en demo och till finalen i Dublin skrev man ett helt nytt arrangemang som i och för sig var elegant men som också tog bort i princip all den kraft som ändå funnit i låten från början.

Under röstningen fick Kroatien bara poäng från tre länder som samtliga tydligt ägnat sig åt att byta poäng med varandra. Det finns all anledning att tro att Tony Cetinski skulle gått poänglös ur tävlingen om allt hade gått rätt till.

Tony Cetinski skulle utvecklas i sitt artisteri och med tiden bli en av sitt lands största stjärnor. Idag har han vunnit alla stora priser man kan i Kroatien och har dessutom spelat in ett album med kända operaarior.

Hans bakgrundskör uppfann sig själva på nytt och blev populära under namnet Divas. 1996 ställde de upp i den nationella finalen med "Sexy cool" som senare blev en stor hit.



Tony Cetinski / Nek' ti bude ljubav sva (Kroatien 1994)
16:e plats av 25 bidrag i Dublin

30 september 2016

Keelatud maa / Estland 1997

Efter framgången i Oslo hade estnisk tv fått ett helt nytt självförtroende och ordnade åter nationell final i Linnahall - ett stort konsert- och idrottskomplex som byggts för de olympiska spelen 1980, då Tallinn stod värd för segeltävlingarna och behövde en stor arena lämplig för kulturella evenemang. Hade Estland vunnit ESC i slutet av 1990-talet hade Linnahall med största sannolikhet valts ut till tävlingsarena.

Eurolaul 1997 hade bantats ned och bestod enbart av åtta bidrag men den genomgående kvaliteten var hög gällande såväl låtar som artister. Här fanns ingenting av det mediokra och underliga som dominerat tävlingen året innan.

Den unga Maarja-Liis Ilus var tillbaka och sjöng två av tävlingsbidragen. Dels sjöng hon en avskalad liten ballad som soloartist, dels sjöng hon duett med den lika unga Hanna-Liina Võsa. "Aeg" var en stegrande etnoballad i halvtempo, specialdesignad av fjolårets vinnande team för att ta hem bucklan igen. Liksom året innan låg hela makten hos en internationell jury som inte alls lät sig imponeras av säckpipor och stämsång och istället gav segern till Maarja-Liis soloballad.

Det var säkert inget som svenska Universal grät över. De hade skrivit kontrakt med Maarja-Liis som tillbringat de senaste månaderna med att spela in sitt debutalbum i Stockholm. Vinnarlåten översattes raskt till engelska och förvandlades till en modern soulballad, och sångerskans artistnamn kortades ner till kort och gott Maarja.

I Dublin fick hon vokalt stöd av Airi Allvee och Evelin Samuel (som två år senare skulle representera Estland som soloartist) och sågs av en och annan som en tänkbar överraskning. Lars Lindström i Expressen utnämnde raskt "Keelatud maa" till finalens bästa låt och Maarja till tävlingens bästa sångerska.

Dessvärre fanns det på tok för många ballader i startfältet för att Estland skulle ha en riktig chans. En åttonde plats - med en tolva från Italien i bagaget - var mer än godkänt och Maarja spelades ganska flitigt på svensk radio senare under året efter att skivan kommit ut.

Än idag hör Maarja till Estlands allra största stjärnor, även om hon verkar lagt planerna på en internationell karriär på hyllan. Hon spelar in skivor och turnerar och har spelat huvudroller i flera stora musikaler.

Två gånger till skulle Sverige lägga märke till henne: 2001 med singeln "All The Love You Needed" som hamnade på soundtracket till "Lilja 4-ever", och 2003 då hon ställde upp i Melodifestivalen med låten "He Is Always On My Mind".



Maarja / Keelatud maa (Estland 1997)
8:e plats av 25 bidrag i Dublin

29 september 2016

Eu cred / Rumänien 1998

Under större delen av 1990-talet funderade EBU både hit och dit på hur man enklast skulle lösa problemet med att fler länder ville delta i ESC än vad som fanns platser i finalen. Inga lösningar verkade riktigt bra, så man ändrade och ändrade igen. Rumänien drabbades hårt av den här experimentlustan och fick stå i utvisningsbåset längre än någon annan. Från debuten 1994 till nästa gång rumänerna fick sjunga i en final hann det gå hela fyra år.

Till Birmingham valde man ut den unga Mălina Olinescu, en rutinerad 24-åring som redan sjungit professionellt i fem år och som visat framfötterna i flera nationella sångtävlingar där hon vunnit fina priser och skapat sig ett namn. Managern Adrian Romcescu såg en stor begåvning i henne och ville försöka lansera henne internationellt.

I Birmingham hade man tagit i rejält och arrangerat om låten en hel del. Det som varit lågmält och tilltalande i den rumänska finalen blev nu bombastiskt och en aning gapigt och succén uteblev.

Mălina kritiserades också för sin klänning som ansågs präktig och överklädd. Jämför med Sanda Ladoși som sex år senare kritiserades för att ha alltför lite kläder. Det är inte lätt för kvinnliga artister att klä sig rätt.

Det blev aldrig något av den internationella karriären men Mălina fortsatte att sjunga hemma i Rumänien och var även programledare i tv innan det så sakteliga blev tystare om henne. Rubrikerna blev desto större då hon 2011 avled efter att ha hoppat från en balkong.

Den lokala skvallerpressen vältrade sig i detaljer om hur sångerskan tagit sitt liv efter att ha bråkat med sin pojkvän men i själva verket hade Mălina Olinescu lidit av depression och psykisk ohälsa i flera år, samtidigt som hon vägrat söka hjälp för sina problem. Trots sin smak för sensationer har den rumänska pressen efteråt skrivit mer seriöst om Mălinas öde, något som förhoppningsvis kan leda till en attitydförändring runt de här frågorna i Rumänien.



Mălina Olinescu / Eu cred (Rumänien 1998)
22:a plats av 25 bidrag i Birmingham

28 september 2016

Valoa ikkunassa / Finland 1961

Att Laila Kinnunen skulle representera Finland vid den internationella debuten i Cannes är en händelse som ser ut som en tanke. Ingen annan artist var lika självklar eller lika lyskraftig eller lika hemtam i rampljuset. Ingen annan var lika elegant eller lika sensuell eller lika lekfull.

Laura Annikki Kinnunen föddes bara några veckor innan Finland drogs in i andra världskriget och lilla Laila skickades som krigsbarn till Sverige. Hon kom tillbaka först som tioåring och hade då glömt sitt modersmål. Som tonåring ställde hon upp i ett antal sångtävlingar och fick sin första hit som sjuttonåring med "Lazzarella".

Snart visade det sig också att unga Laila var bästa vän med kameran. Hon var en de första finska artisterna som kändes naturlig och spontan framför en tv-kamera. En egenskap långt ifrån alla artister behärskar ens idag.

"Valoa ikkunassa" var en vemodig och väldigt finsk sång som Laila fyllde med närvaro och själ. Efter att två jurygrupper röstat låg den på delad förstaplats innan poängutdelningen tunnade ut rejält. Sex poäng och en tiondeplats skulle med åren visa sig inte vara så illa för Finland.

Laila fortsatte att tillhöra de allra största stjärnorna i Finland under 1960-talet och skulle ha varit värd att slå även internationellt. Hon spelade in sånger på minst elva olika språk och tycktes vara den finländska underhållningens självklara mittpunkt. I slutet av årtiondet började hennes privata problem störa karriären. Hon drack för mycket och fick rykte om sig att vara opålitlig.

Efter att ha försökt sig på en comeback 1980 avslutade Laila Kinnunen sin karriär, drog sig tillbaka från rampljuset och blev allt svårare alkoholiserad. Tjugo år senare avled hon, endast 60 år gammal, men hennes ande svävar fortfarande över det finländska musiklivet.

Nyutgåvor med hennes musik säljer fortfarande i stora mängder och det har gjorts en musikal om hennes liv. 2011 ställde hennes dotter Milana Misic upp i den finska uttagningen till ESC.



Laila Kinnunen / Valoa ikkunassa (Finland 1961)
Delad 10:e plats av 16 bidrag i Cannes

27 september 2016

Hasta la vista / Ukraina 2003

Fyra länder stod i kö och ville debutera i ESC 2003, men EBU bestämde helt kallt att Albanien, Serbien-Montenegro och Vitryssland fick lov att vänta på det nya format med någon form av semifinal som man utlovat till 2004. Av någon anledning tyckte man att Ukraina hade något de andra saknade och lät dem ställa upp i Riga trots att de andra fick nobben.

Ukraina skulle med tiden visa sig vara något utöver det vanliga. En deltagare som satt färg och egen prägel på tävlingen genom åren och som inte sällan varit direkt halsbrytande, nyskapande och oumbärlig. Inget av det skulle dock märkas vid landets debut där man istället körde bort sig rejält.

Oleksandr Ponomariov var en stor stjärna på hemmaplan och hade valts till årets sångare sju gånger. Han valdes ut internt som landets representant men när man skulle hitta en passande låt åt honom tappade man av någon anledning allt självförtroende och beslöt att beställa alster från utlandet.

Till slut fastnade man för "Hasta la vista" signerad israeliske Svika Pick, som fem år tidigare skrivit Dana Internationals vinnare "Diva". Den nya låten visade sig dessvärre helt sakna vinnaregenskaper och var en högst medelmåttig dussintrall med en medryckande om än lätt hysterisk refräng.

Hur man kunde tycka att en ung och snygg superstjärna skulle framföra något så mossigt framstår som ett mysterium. Dessutom sattes Oleksandr att sjunga så högt att han bitvis mest av allt lät som grodan Kermit på serenadhumör.

I Riga flankerades Oleksandr på scenen av två pigga dansare och en ormmänniska i en stor låda. Precis så underligt som det låter och fullständigt distraherande. När det var dags att rösta kommer få ihåg låten, som fick nöja sig med en sval fjortondeplats. Ukraina skulle snart visa att de kunde betydligt bättre på egen hand.



Oleksandr / Hasta la vista (Ukraina 2003)
14:e plats av 26 bidrag i Riga

26 september 2016

Pet'r Oil / Turkiet 1980

Det politiskt instabila och våldsamma Turkiet hade svårt att få till det i Eurovision Song Contest. Landets två första bidrag hade fått låga placeringar och 1979 drog man sig ur finalen i Jerusalem med kortast möjliga varsel, trots att TRT hade anordnat en nationell final där Rita Maria Epik & 21. Peron vunnit med "Seviyorum".

Något officiellt skäl till avhoppet gavs aldrig, men det antogs allmänt att den turkiska regeringen utsatts för påtryckningar från andra muslimska länder om hur opassande det skulle vara för dem att delta i en musiktävling arrangerad i Israel. Det ekonomiskt och politiskt försvagade Turkiet hade knappast så mycket att sätta emot.

Internt på TRT valde man att skicka stjärnan Ajda Pekkan till Haag. Hon hade börjat sjunga och spela in film redan som tonåring och hade tillbringat en stor del av 1970-talet i Frankrike där hon spelat in musik tillsammans med framstående låtskrivare och producenter.

I den nationella finalen sjöng hon tre låtar som sedan bedömdes av en expertjury. De båda bortvalda låtarna - "Olsam" och "Bir dünya ver bana" - var båda västerländska discolåtar i en stil som var populär och framgångsrik i Frankrike. Det är inte helt självklart att juryn tänkte rätt då de föredrog den mer orientaliskt färgade "Pet'r Oil" istället, även om en låt som anspelade på oljekrisen låg rätt i tiden.

För första gången fanns två huvudsakligen muslimska länder i startlistan. Debuterande Marocko gav sin tolva till Turkiet men fick inte en enda poäng tillbaka. Även Italien och Österrike röstade på Ajda men sedan tog det stopp.

Ajda Pekkan tog nederlaget hårt och upplevde en rejäl karriärsvacka under de följande åren. Snart skulle hon åter vara tillbaka på banan och producera en mängd storsäljande album. Än idag är hon en älskad hitmakare och är tillsammans med Sezen Aksu Turkiets mest framgångsrika kvinnliga artist någonsin.



Ajda Pekkan / Pet'r oil (Turkiet 1980)
15:e plats av 19 bidrag i Haag

25 september 2016

Terminal 3 / Irland 1984

Efter sin seger i Haag hade Johnny Logan genomfört något som närmast kunde beskrivas i ett mästerprov i konsten att sabotera den egna karriären. Från att ha varit en internationell stjärna i vardande rasade han på rekordfart ut i marginalen och sågs som en riktig föredetting.

Efter ett par misslyckade försök att få fart på sin karriär på nytt ägnade han sig mest åt att skriva låtar åt andra, då ingen visade något större intresse av att höra honom sjunga på egen hand.

Linda Martin hade redan som 17-åring börjat sjunga i bandet Chips, som snabbt blivit populära och framgångsrika på den irländska marknaden. Tillsammans med Chips hade hon ställt upp i de irländska finalerna flera gånger, med blandat resultat.

1982 kom man sist med "Tissue of Lies" och när Linda året efter vann Castlebar Song Contest (med en låt skriven av Shay Healy som också skrev "What's Another Year") satsade hon på en solokarriär istället. 1984 ställde hon upp på solokvist i den nationella finalen, med en låt skriven av Johnny Logan, och vann för första gången.

Logan hade kanske inte riktigt satt hela sin själ i låtskrivandet. Senare har han berättat att han rafsat ihop låten i all hast medan han väntat på sitt flyg på Heathrow, därav titeln samt det faktum att låten utspelar sig i flygmiljö.

Jag har alltid älskat den ambivalens jag anar mellan raderna i den här texten, och som Logan själv hävdar inte alls finns där. Hur förälskad är textens jag egentligen? Han som kommer hem har varit borta väldigt länge - för länge, enligt texten - och det är inte säkert att känslorna finns kvar. Kommer han ens att dyka upp? Karlsloken har ju svikit förut. För mig är det här ett koncentrerat litet drama på tre minuter.

I Luxemburg gick låten hem med besked och hade chans att slå svenska Herreys ända fram till sista jurygruppen. Irländsk tv hade stannat hemma från finalen i München året innan - av allt att döma till följd av svag ekonomi - och höll nu på att bli sittande med ett riktigt mastodontprojekt i knät. Gissningsvis drog RTÉ:s chefer en suck av lättnad när Portugal röstade bort Linda Martins chanser.

"Terminal 3" blev aldrig någon större hit utanför Irland, kanske för att skivan låter ganska annorlunda jämfört med liveversionen. 1986 ställde Johnny Logan och Linda Martin upp på nytt i den irländska finalen men kom bara på fjärde plats med "If I Can Change Your Mind".



Linda Martin / Terminal 3 (Irland 1984)
2:a plats av 19 bidrag i Luxemburg